We strive to sim­plify design around us. It applies to us as indi­vid­u­als, to organ­i­sa­tions and soci­ety as a whole. Sus­tain­abil­ity and qual­ity are close to our hearts, and we believe ideas are enhanced through dia­logue and by con­stantly push­ing our­selves beyond the limits.

Simplify to Clarify, A Podcast by BVD


Dri­ven by our eager­ness to under­stand and explore the power of sim­plic­ity in busi­ness and our every­day lives, we have started our pod­cast, Sim­plify to Clar­ify by BVD Stock­holm. We dis­cuss how the idea of sim­plic­ity have guided and enlight­ened our guests pro­fes­sion­ally and pri­vately. The aim is to share knowl­edge and inspire you with sim­ple tools and sto­ries enabling your own change. First up is Mikael Ydholm, Head of Global Research at IKEA. Don’t miss his per­spec­tive on sim­plic­ity, sim​pli​fy​toclar​ify​.se.

Putting the X in Formex

Formex by BVD

In the world of fairs we might occa­sion­ally get the impres­sion that they all resem­ble one and other regard­less topic of the fair. It’s some­times dif­fi­cult to know how you should feel and behave on a fair, still; this is actu­ally one of the biggest social met­ing forums there is.

The num­ber of fairs has increased the last years mostly within home liv­ing and décor. And the dig­i­tal era hasn’t been a con­tra­dic­tion it’s rather been help­ful since the fairs bring peo­ple closer in the social forums. You can almost think of a fair as the biggest din­ner party or social event you’ve been to. That’s kind of the same expres­sion you leave after that kind of a social gathering.

The non­be­liev­ers are though still strong and say that the increase of fairs and the way they pro­mote them­selves is a dying trend because of the high costs and the amount of alter­na­tives. What does this mean? Will the biggest fairs die out? Will we focus more on dig­i­tal fairs and webi­nars in social media as a way to chan­nel out our mes­sages? Will we maybe have vir­tual fairs rather than phys­i­cal ones?

Formex Nordic Essence by BVD

We believe that we’re social beings who need to get together in phys­i­cal forms as well as the dig­i­tal tools give us an amount of help and push to reach out to a larger group, one we wouldn’t be able to reach a while ago. When we work with Stock­holm Fair and Formex, one of our chal­lenges is to be able to reach out to a larger group to design an iden­tity that will attract not only the ded­i­cated but peo­ple around the world who are curi­ous about Scan­di­na­vian design. We try to build an iden­tity that will cre­ate effec­tive busi­ness meet­ings between peo­ple who might never have met if it wasn’t for the fair.

The iden­tity we’ve designed for Formex is formed as an X. The-X form depicts the diver­sity of the fair. The X forms dif­fer­ent rooms for the vis­i­tor to gaze in. This design is some­thing we can develop and build on for every fair. By doing that we can build a brand but also intro­duce the lat­est trends.

A fair has as a pur­pose to exhibit the lat­est trends and news within its area, yet at the same time it’s impor­tant for the vis­i­tor to rec­og­nize them­selves. The frame­work for the X-formed iden­tity we’ve designed for Formex make that pos­si­ble in a dual­ity of ele­gance and finesse. All this to be able to reach out to the vis­i­tor who can not visit the fair phys­i­cally but fol­lows it in the dig­i­tal chan­nels but mostly for the vis­i­tors who visit the fair phys­i­cally because they believe the value of meet­ings in the worlds biggest forum for social meetings.

Explore more of our lat­est Formex projects:
Formex Nordic Neat
Formex Nordic Essence
Formex Soft

Formex Nordic Neat by BVD

Formex Nordic Neat by BVD


Simplify to Clarify – A Short Summary From a Philosophical Breakfast Meeting

Will infor­ma­tion over­load affect our minds, choices and free­dom to be? Var­i­ous stud­ies in our every­day life shows that we han­dle 5 000 mes­sages per day and make approx­i­mately 35 000 deci­sions every day. At work we have dis­trac­tions com­ing from every direction.


The strug­gle against the dis­trac­tion goes on in com­pris­ing busi­ness plans, never end­ing pol­icy doc­u­ments and dif­fuses brand­ing strate­gies. And it never stops. It con­tin­ues with an abun­dance of goods on the store shelves, grow­ing num­ber of ser­vices and longer and longer to-do-lists. What if the stress peo­ple feel doesn´t come from hav­ing too much to do? Maybe it comes from not fin­ish­ing what they´ve started, caused by all dis­trac­tion? What if all the choices stop us from choose?

Psy­chol­o­gist Barry Schwartz esti­mates that too many choices have made us not freer but more par­a­lyzed. Accord­ing to Schwartz, peo­ple find it very dif­fi­cult to choose at all, when they stand in front of too many options. And even if we man­age to over­come the paral­y­sis and make a choice, we end up less sat­is­fied with the result of our choice. Adding options to people’s lives increase the expec­ta­tions peo­ple have about how good those options will be. All of this is going to pro­duce a less sat­is­fac­tion with results, even when they’re good results. A lit­tle awed about this thought, I won­der if all our free­dom of choices and mul­ti­task­ing makes us unhappy, stu­pid and inef­fec­tive? Sadly research tells us that this is the story.

Mean­while, we live in a curi­ous, inven­tive and inno­v­a­tive time. There are end­less pos­si­bil­i­ties with a wide range of prod­ucts, ser­vices and social con­tacts. This has opened up the world for many peo­ple. So while we live in The Age of Infor­ma­tion, we also live in a par­al­lel world, The Age of Dis­trac­tion. In this par­al­lel world we need tools to nav­i­gate. We need to find sim­plic­ity and clar­ity amidst chaos, con­fu­sions and too many choices.

This is where our twenty years old design phi­los­o­phy enters the scene – Sim­plify to Clar­ify for Max­i­mum Impact. This is a story of how a design method­ol­ogy was trans­formed into a phi­los­o­phy for work, busi­ness devel­op­ment and liv­ing. It´s a story about how to defrag­ment the blur, find the most impor­tant core, evokes its emo­tions and max­i­mize it´s impact - four dif­fer­ent steps, all hard to reach.


For exam­ple, when we did a brand iden­tity to Beck­ers pro­fes­sional painters paint bucket, we started to defrag­ment the older bucket and searched after the core. We found the core in the pro­fes­sional painters own lan­guage. They use expres­sions like Wall 7 and Car­pen­try 70. We have brought their lan­guage into the core of the design con­cept, evok­ing its emo­tions. The results? A max­i­mum impact with more busi­ness, less waste and hap­pier pro­fes­sional painters.

From that paint bucket new ideas began to grow. Now they have grown into a phi­los­o­phy that e.g. has led to a new child insur­ance offer­ing at IKEA aimed at unin­sured chil­dren. We cre­ated debates about bicy­cle lanes in Stock­holm City. We will pro­pose a new design pro­posal for the metro sta­tions in Stock­holm based on the needs of tourists and dis­abled per­sons. And the phi­los­o­phy helped us to launch sev­eral single-page-brand-platforms that is used by our clients, rang­ing from the for­est indus­try to pro­fes­sional ser­vice consultancies.

It´s sur­pris­ing how com­pelling and sim­ple the design can be when you defrag­ment all infor­ma­tion and find one straight­for­ward core. To search and find a spe­cific core is a way of hold­ing your lim­i­ta­tions and the power of well-chosen lim­i­ta­tion extends far beyond a pack­age design. Impos­ing sim­ple con­straints in our lives can lead to a more effec­tive brand­ing, busi­nesses and lives as well. We usu­ally assume that con­straints are hold­ing us back, but core find­ing lim­i­ta­tions can only make us better.

So for life, brand­ing and work - Sim­plify to Clar­ify for Max­i­mum Impact.

Thank you every­one who joined our Philo­soph­i­cal Breakfast.


A new costume

Orga­ni­za­tions evolve over time; they change in size, struc­ture and form, their offer­ings do to. They con­quer new geo­graph­i­cal ter­ri­to­ries, employ new strate­gies and plans. They do new things and do old things in a new way. They change. And so they should.


An orga­ni­za­tions visual expres­sion is an impor­tant man­i­fes­ta­tion of its iden­tity aimed to stake­hold­ers of all kinds; inter­nal ones as well as exter­nal ones. Through this we are able to under­stand the orga­ni­za­tion and what it does, how things are done and for whom. There­fore, the visual expres­sion must cor­re­late to the iden­tity. When it feels a bit to tight around the waist; the shoul­ders might feel a tad to wide, the fit to boxy, then it might be time to com­mis­sion a new costume.

To reflect orga­ni­za­tional change, or even to actively man­i­fest said changes, the visual iden­tity pro­vides a pow­er­ful com­mu­nica­tive resource. If we want to stretch things even fur­ther one could argue that an orga­ni­za­tions visual iden­tity holds the poten­tial to act as a cat­a­lyst for orga­ni­za­tional change includ­ing behav­iour and actions. By adopt­ing a cer­tain look and feel, a cos­tume of attrib­utes, behav­iour and actions will fol­low over time.

MTGs ambi­tion is to be the lead­ing provider of enter­tain­ment expe­ri­ences, regard­less of plat­form, and to shape the future of enter­tain­ment. To deliver on this bold ambi­tion the orga­ni­za­tion has gone through changes; it has added new busi­ness areas and com­pe­ten­cies, but has also stayed true to its core val­ues such as being brave and dar­ing. The very heart and soul of MTG, and its oper­a­tions, has always been an entre­pre­neur­ial spirit, chal­leng­ing exist­ing norms and stan­dards. An orga­ni­za­tion full of energy, full of confidence.

But one could eas­ily argue that this atti­tude has not been trans­ferred into the orga­ni­za­tions visual iden­tity, instead MTGs appear­ance has been tuned down and generic. Giv­ing an impres­sion of a con­ser­v­a­tive and stale orga­ni­za­tion and brand. Exactly the oppo­site to the aspired impres­sion and posi­tion. The cos­tume felt a bit to tight around the waist, the shoul­ders a tad to wide and the fit just to boxy for comfort.


In a con­stantly evolv­ing enter­tain­ment indus­try, in which MTG has the ambi­tion to be per­ceived as a leader, the visual expres­sion is increas­ingly impor­tant. Through this all aspi­ra­tions and val­ues are encap­su­lated and com­mu­ni­cated. In this con­text a brand aspir­ing to be the leader can’t have a cos­tume with­out the right fit, lim­it­ing it’s move­ments. It has to be brave, bold and con­stantly evolv­ing. It has to be attrac­tive and progressive.

No need to beat around the bush, an organ­i­sa­tions visual iden­tity is all about cre­at­ing said attrac­tion. To attract peo­ple with the right set of skills and atti­tudes, to attract busi­ness oppor­tu­ni­ties, to attract atten­tion. But when used cor­rectly it also holds the poten­tial to act as a behav­ioural cat­a­lyst encour­ag­ing cer­tain behav­iour within the orga­ni­za­tion. A bold and con­fi­dent iden­tity encour­ages bold and con­fi­dent behav­iour; a brave expres­sion pro­motes brave actions.

A visual iden­tity is not only about visu­al­is­ing, it’s not lim­ited to appear­ance, the ones of super­fi­cial aspects often focused on. Instead it’s an extremely pow­er­ful com­mu­ni­ca­tional asset, per­ceiv­ing a poten­tial to change per­cep­tions as well as actions. Both within and out­side the organ­i­sa­tion, on both strate­gic and oper­a­tional lev­els. Organ­i­sa­tions, and their visual iden­ti­ties, can change. And so they should.

See full case here

It may not look like much, but I call it home


”If a place can be defined as rela­tional, his­tor­i­cal and con­cerned with iden­tity, then a space which can­not be defined as rela­tional, or his­tor­i­cal, or con­cerned with iden­tity will be a non- place. Is there such a place?”

Just com­ing back from the west coast, Gothen­burg (also iden­ti­fied as Gothen­burg - Göte­borg - Go:tabor - Gothen­burg) & Bergsjön in par­tic­u­lar, my thoughts pass to how cul­ture plan­ning has been annexed by the power and inad­e­quacy of well finan­cially estab­lished investors.

Change is in its truest sense almost always a good thing, it’s a progress. Noth­ing is per­ma­nent - it evolves a free­dom of mind.

The most inter­est­ing changes are imple­mented with­out direc­tion or com­mer­cial back up, and the areas in highly need of finan­cial resources are mostly left with­out. What could be a ran­dom story on dis­tri­b­u­tion of resources is also the story of the rel­a­tively new indus­try of place mak­ing. We tend to offer our per­fect taste and cura­to­r­ial fin­ger­spitzge­fuhl to the ones with the right resources.

Enter­tain­ment & Events, Envi­ron­men­tal Design, Info & Apps, Gad­gets and Prod­ucts. These are some of the aspects the place­mak­ing indus­try is enhancing.

As Auge put it: If a place can be defined as rela­tional, his­tor­i­cal and con­cerned with iden­tity, then a space which can­not be defined as rela­tional, or his­tor­i­cal, or con­cerned with iden­tity will be a non- place. Is there such a place?

You could claim that the pur­pose of archi­tec­ture, design, con­sumerism and the events indus­try – which seems to be spin­ning in the same wheel over and over, should instead develop and pack­age and re-represent a story. This story would include a her­itage and con­text and later on be put in pro­duc­tion for con­sump­tion as an aim to be part of a change to some­thing bet­ter and with a chance for the place to keep on evolving.

One of the most fun­da­men­tal para­me­ters of human life are places we inhabit and visit through­out our lives, these are although rarely formed by us as indi­vid­u­als. How can one as an agency work with a place both as a con­cept and as a real­ity? How can we make busi­ness and add profit to strengthen the true val­ues of life.

We can find a process and a way

  • By con­tex­tu­al­iz­ing and conceptualizing.
  • By map­ping and creating.
  • By believ­ing in shar­ing pas­sion and pas­sion shar­ing. Yes, I’m try­ing to present this as mul­ti­ple communication.
  • And through­out the line, never for­get­ting the core and basics: hope, labour, love.

We don’t pre­tend we’re excluded; not in the big pic­ture nor the small. We don’t, on the other hand, imag­ine one can’t imag­ine. We dream. And try to real­ize those dreams. Together. With You.

What hap­pened to my jour­ney back home?

… as I thought: “Yes, I made it! The whole way through with­out men­tion­ing the g-word!” Which made me come to think about the gen­eral pic­ture of gentrification.

It’s a word that stir strong emo­tions. Depend­ing on whom you talk to, it might evoke anger, guilt or defensiveness.

“Gen­tri­fi­ca­tion” is often defined as a move­ment of young peo­ple mov­ing into a pre­dom­i­nantly poor and socially exposed neigh­bor­hood dri­ving up prices, and dri­ving out pre­vi­ous inhab­i­tants. It’s not typ­i­cally the peo­ple mov­ing in who cre­ates the dis­plac­ing, its rather a joint force, in each dis­ci­pline, of city plan­ners, devel­op­ment and con­struc­tion com­pa­nies and their agen­cies through re-facing or (partly) demol­ish­ing neigh­bor­hoods and areas.

But is gen­tri­fi­ca­tion a bad thing only? Can we present it as the needs of the less well-off against the wants of the better-off? Let’s say it is help­ing an entire neigh­bor­hood rede­velop? That’s our belief and pur­pose as an agency and as a part of a soci­ety. The chal­lenges are many and there’s not one true way to cre­ate and develop a place, it’s rather a long process and inter­ac­tion with every­one involved in that par­tic­u­lar place, the one you call home!

First four trends to look out for in 2015


How’s the new machine age chang­ing and tak­ing a new leap in favor of ser­vices man­aged by real human beings? How can smart­phones help us become even smarter con­nect­ing us to ’near­ables’ and ’wear­ables’? Why’s the increased open­ness and dig­i­tal trans­for­ma­tion decreas­ing our gov­ern­men­tal con­trol between the borders?

These are some of the ques­tions we ask our­selves and try to answer over the com­ing 12 months. 

Trends have a ten­dency to develop dif­fer­ently over time. You’re most cer­tainly acquain­tance with some of the ones we’re men­tion­ing here and hope­fully some will be new ones. All of them are though most impor­tantly rel­e­vant of todays soci­ety though they develop dif­fer­ently in area and in width.

Some rel­e­vant ques­tions to ask one­self when approach­ing trends are as follows;

How cer­tain or uncer­tain are these trends?

How does it effect the busi­ness area or a cer­tain company?

Is it pos­si­ble for a new line of busi­ness area to take over?

Is it pos­si­ble to see any spe­cific reac­tions for or against a cer­tain trend? 

How is this trend devel­op­ing; slow, medium or fast?


1. Ubitech

We’re con­stantly online when­ever and wher­ever we are. Today’s ultra-flexible, ultra-connected and super-charged tech­nol­ogy enables our lifestyle to become a nat­ural part as any­thing else in our every­day life.

Todays smart­phones have become an army swiss knife with an equip­ment con­nected to every­thing from wear­ables to near­ables. New kinds of mem­ory for the phys­i­cal and dig­i­tal enables us to get feed­back, guid­ance and infor­ma­tion in real time.

As the smart­phone and the new wear­ables become more intel­li­gent, our own behav­iour changes in line. We become more aware of our needs, time and val­ues. This holds new demands on com­pa­nies and brands to be more effort­less. The con­nec­tion between online and offline or dig­i­tal and phys­i­cal needs to be bet­ter gapped and in coher­ence. Exam­ples of these changes are Spotify’s offline playlist or the click n’ col­lect ser­vices the retail-market is offer­ing more and more.


2. The world designed as a Babushka doll

As we more often demand our dig­i­tal con­nec­tiv­ity to become our sun in the solar sys­tem it leads to it’s ben­e­fits and costs. The con­stant con­nec­tiv­ity is fore­most deliv­ered to us through wifi. This is a ser­vice from pub­lic spaces and our brands – cafe’s, air­ports etc. The cost for this ser­vice is that the gov­ern­ments and brands uses the infor­ma­tion from your device to col­lect data about con­sumer behav­iour. The com­pa­nies inter­cept data for com­mer­cial force to detect sta­tis­ti­cal infor­ma­tion that can gain the com­pany. So, the term, “Big Brother’s watch­ing you” is still very rel­e­vant though it has devel­oped to become more of a real­ity of a babushka designed soci­ety. The infor­ma­tion you hand to the com­pany will grow and develop to a direct mar­ket­ing designed for you.

3. Omni chan­nel joyn­ing the phys­i­cal and emo­tional characteristics

The dif­fer­ent con­nec­tions have many ways to get us sat­is­fied. The omni chan­nel ser­vices have devel­oped to become a new age of machine era in our soci­ety. You can find AI on air­ports, cin­e­mas and also avail­able in your home organ­is­ing your home from the alarm sys­tem to plan­ning the fam­ily cal­en­dar. This type of joyni­fi­ca­tion cre­ates a mean­ing­ful­ness for the cus­tomer to solve the every­day life puzzle.

Cer­tain com­pa­nies such as Warby Parker are try­ing to change the forces of the machine era argu­ment­ing a need of omni col­leagues rather than just dig­i­tal omni chan­nels. Instead of the reg­u­lar robotic cus­tomer ser­vice you get in con­tact with they now have actual peo­ple serv­ing you with your requests. If this is a way to post­pone the process towards the age of tech­no­log­i­cal unem­ploy­ment into a total dig­i­tal machine era or just a way of joyn­ing the forces between dig­i­tal and phys­i­cal is some­thing the future holds to answer.


4. The dig­i­tal local companion

There’s an app for every­thing which means that you will be less inter­ested or intrigued to man­age your knowl­edge bank since it’s stored in dif­fer­ent dig­i­tal devices. Just as in the movie Her where the humans develop a unique rela­tion­ship with their dig­i­tal device which became their 24/7 assis­tant the soon to be released Google glasses will take over and become our mul­ti­fac­eted inter­faces. Except for the wear­ables and near­ables we’ve men­tioned above, the Google device will guide us through life and give us a recap and info of every­thing sur­round­ing us. Just as the the dif­fer­ent TV shows that gives us a recap in the begin­ning of a new episode, dur­ing an episode and finally in the end of the episode our devices can reca­pit­u­late us when­ever we bump into an acquain­tance whom we don’t recog­nise or remem­ber all the details about. Our glasses will tell us how we met, valu­able infor­ma­tion about the per­sons hob­bies, com­mon friends and finally store them till the next occa­sion we meet again.

This is the time when we will stop using terms as IRL and just be the tech­no­log­i­cal selves we’ve become.

Ethel Ghir­mai

Konceptuell Elasticitet - ett ramverk som kan töjas utan att brista.

I en allt­mer förän­derlig värld, där förut­sät­tningar och möj­ligheter snabbt omska­pas, sam­man­faller ett varumärkes framgång med dess möj­lighet att hantera förän­dring. Det dynamiska anpas­sar sig och utveck­las. En varumär­kets evo­lu­tion­ste­ori om ni så vill.

I denna förän­derliga värld måste kon­cept som ska vara håll­bara tillåta förän­dring. Det kan låta som en mot­sägelse, då kon­cept ofta ses som rättes­nören och ramverk vars blotta exis­tens syf­tar till att motverka förän­dring och dynamik. Kon­sekvens och kon­ti­nu­itet, strin­gens och tyd­lighet. Men det finns anled­ning att ompröva denna grund­tanke, fram­förallt när vi talar om för­pack­n­ingskon­cept som ska tas ut på ett brett sor­ti­ment, som dessu­tom över tid förän­dras. Då måste det inom kon­ceptet inrym­mas möj­ligheter till vari­a­tion och dynamisk hanter­ing, såväl strate­gisk dynamik som visuell dynamik för att uppl­evas som rel­e­vant i respek­tive produktkategori.

Med detta som utgångspunkt påbör­jades arbetet med att utveckla Apotek Hjär­tat mot ett kom­plett erb­ju­dande inom hälsa, väl­befinnande och välmående genom utveck­lin­gen av varumär­ket Apo­los­o­phy. Och sam­tidigt för­fly­tta kon­sumentens upp­fat­tningar om vad ett framtida apotek kan, och ska erb­juda. BVD for­made kon­ceptet för Apo­los­o­phys stora pro­duk­t­familj med de olika pro­duk­t­grup­perna i nära släk­t­skap med varan­dra. De fick en gemen­sam design­plat­tform och logo­type, en gemen­sam grund­ton. Vi såg dem som syskon i en familj, där gemen­samma famil­je­drag finns, men även indi­vid­u­alitet och egen per­son­lighet. Sysko­nen rör sig i olika miljöer, har olika ref­er­en­ra­mar, aspi­ra­tioner och uttryck. Well­ness är mjuk i sitt uttryck med färg- och mön­ster­värld lånad från havs­land­skapet. Apo­los­o­phy Fot är sval och funk­tionell för att inom sin kat­e­gori möta de förvänt­ningar som finns för denna pro­duk­t­grupp. Kos­metik sig­nalerar oer­hört tydligt kos­metik och sol­skydd kodas på ett sätt som gör den blir tydlig i sitt uttryck både i jäm­förelse med konkur­renter och inom Apolosophy-familjen.

Kon­ceptet har byg­gts på detta sätt för att göra det enkelt för kon­sumenten att hitta och välja sin pro­dukt. Vi har gjort avsteg från det mer tra­di­tionella kon­cept­tänkan­det där de olika pro­duk­tkat­e­gori­erna är väldigt lika lika. Helt enkelt för att det många gånger försvårar för kon­sumenten; vad är vad och för vem? Vi ville göra det enkelt för kon­sumenten att hitta sin pro­dukt. Genom att jobba på detta sätt har vi också ska­pat ett kon­cept som inte är så strängt utan blir per­son­ligt och lätt att bli bekant med.

Apo­los­o­phy måste alltså klara av att hantera konkur­rensen i flera kat­e­gorier, helt enkelt vara lika rel­e­vant och oemot­ståndlig oavsett kat­e­gori. Det kräver en såväl strate­gisk som visuell dynamik. Där vi utan att kon­ceptet bris­ter kan låta Apo­los­o­phy utveck­las, där varje ny pro­dukt istäl­let adderar vär­den till kon­ceptet som hel­het. Det kräver ett gemen­samt och tydligt design­strate­giskt fun­da­ment som definierar varumär­ket och förståelse för respek­tive kat­e­goris koder. En kon­ceptuell elas­ticitet i sin renaste form.

Kon­ceptet måste tillåta utvidgn­ing av sor­ti­ment utan att kon­ceptet krack­el­erar och sön­der­faller. Istäl­let ska varje ny kat­e­gori och dess vari­a­tioner, stärka kon­ceptet och dess bärande idé. Det här är inget som upp­står, utan måste ses som ett med­vetet strate­giskt val som utgör en utgångspunkt för det kon­ceptuella arbetet. En samverkan mel­lan varumär­kets iden­titet och nyt­t­jan­det av kat­e­gorins etabler­ade koder är en nöd­vändighet. Inte anti­n­gen eller, utan både och. Möj­ligheten att sam­läsa varumär­ket sam­tidigt som sep­a­ra­tion och kat­e­gorirele­vans upp­nås. En delikat balansgång.

Utan ett gemen­samt fun­da­ment blir dynamik och förän­dring oin­tres­sant och irrel­e­vant, det är alltså genom ett sta­bilt och för­ty­dli­gat fun­da­ment som flex­i­bilitet och förän­dring möjlig­görs. Detta varumär­kets fun­da­ment måste utgå från och rep­re­sen­tera den iden­ti­fier­ade essensen i erb­ju­dan­det, des­til­latet av vad varumär­ket vill rep­re­sen­tera och erb­juda. Vi måste ren­odla och fören­kla, plocka bort oväsent­ligheter och för­ty­dliga det som kvarstår. Fören­kla för att förtydliga.

Joacim Nord­berg

Varför hittar jag aldrig några jeans?


Flera före­tag brot­tas med samma prob­lem. Vi tar fram fler, bät­tre och indi­vidu­ellt skräd­dade tjän­ster och pro­duk­ter. Ändå min­skar engage­manget för dessa. Varför?

Jag tror flera kän­ner igen sig.  Är det fler än fem rät­ter på lunch­menyn blir det genast svårt att välja. För att inte tala om pen­sion­ss­parande och fonder. Eller att gå in till en daglig­varuhan­del och försöka att välja olivolja eller korv?  Du kom­mer möta långa rader av kända och okända märken. Bli stående fram­för hyl­lorna. Eller testa att välja ett par jeans. Du måste, i det när­mast, vara en expert för att klara ett val idag.

När jag växte upp fanns det bara två jeans som räk­nades, Levis 505 och 501. Det fanns en tvät­tning. Det fanns en form. Och ja, det tog lång tid att “gå in dem”. De syd­des om, de blek­tes och de antog många nya for­mer med diverse olika så kallade “kilmoden”. Men valet att köpa jeans var enkelt. Levis 505.

Tro mig, jag vill inte till­baka till tiden där det bara fanns ett par jeans som räk­nades. Men dagens oändliga urval har tyvärr bara resul­terat i att jag aldrig kan välja jeans.

Jag tycker jeans är det per­fekta plagget, men jag hit­tar aldrig jeans. Varje gång jag går in i affären frå­gar jag direkt om hjälp. Vad tror du jag pas­sar i för jeans? Då får jag mot­frå­gorna. Vill du ha smala? Boot­cut? Raka? Mörka? Ljusa? Någon färg? Favorit­märke? Jag är för­lorad. Vän­lig per­sonal tar fram ett antal för provn­ing. Efter ett tio­tal jeans läm­nar jag butiken och kän­ner mig tjock, ful och miss­nöjd. Varför?

Under något århun­drade har vi levt med en “san­ning”. Ju fler val vi har desto större fri­het har vi…..och desto lyck­li­gare blir vi. Även om jag inte vill gå till­baka till tonårens enkla val, vill jag inte heller stå lika han­dlings­för­la­mad idag. Stäm­mer då denna san­ning? Kanske är det som Kafka säger?


Sheena Iyen­gar, S.T. Lee Pro­fes­sor of Busi­ness på Colum­bia Busi­ness School, utförde en spän­nande studie i en stor daglig­varuhan­del i USA, Drea­gers Gro­cery store. De är kända för sitt stora, kval­i­ta­tiva utbud. Hon upp­täckte att de bland annat hade ca 2 500 olika vat­ten­flaskor. Trots det breda sor­ti­mentet hand­lade hon säl­lan i butiken. Hon kom ut ur butiken utan varor. Varför?

Sheena Iyen­gar sökte svaret i ett ”marme­ladtest”. I butiken fanns 348 olika marme­lader. Sheena valde ut sex sty­cken till ett provs­makn­ings­bord under en vecka och räk­nade hur många som klev in i butiken, som stan­nade och provs­makade. Efter en tid gjorde hon om testet med 24 olika marmelader.

Så hur många stan­nade vid sex sty­cken marme­lader av de som gick in i butiken? Och hur många stan­nade vid 24 sty­cken marme­lader av de som gick in i butiken. Det visade sig att 60% stan­nade när det stod 24 marme­lader upp­dukade för provs­makn­ing medan 40% stan­nade när det stod sex marme­lader upp­dukade. Så iak­t­tagelsen är att fler stan­nar när utbudet är större. Något vi kän­ner igen i attrak­tion­skraften med ett fritt och större urval.

Nästa steg i stu­dien var – hur många köpte vid respek­tive tillfälle? Det visade sig att 30% av de som stan­nade vi sex sty­cken marme­lader köpte från dessa. Men bara 3% köpte när det stod 24 marme­lader. I antal per­soner blir det att om 100 per­soner klev in i butiken så gick 40 per­soner fram till bor­det med sex marme­lader. 12 av dessa köpte marme­lad. Av de 60 per­soner som gick fram till bor­det med 24 marme­lader så var det färre än 2 som köpte marmelad.

Skärmavbild 2014-11-28 kl. 19.02.32

En slut­sats, efter fler­tal studier, är att om vi ställs inför för många val så väl­jer vi ofta att inte välja all. Även om valet skulle gynna våra intressen. Sheena Iyen­gar har utfört flera studier och kom­mit fram till slutsatserna:

Vad hän­der vid fler valmöjligheter?

1. Vi får ett lägre engage­mang dvs. vi väl­jer att inte välja om vi har för många val

2. Kvaliteten på våra val blir sämre vid fler val och är ofta direkt dålig för oss.

3. Vi är min­dre till­freds med våra val, även om vi har gjort ett bra val. Det kanske fanns en möj­lighet att välja något bät­tre, tänker vi.

Sum­merat är att fler val inte har gjort oss fri­are. Fler val paral­y­serar oss och gör oss min­dre lyck­liga och mer otill­fredsställda. Vi går och funderar…….kunde vi ha gjort ett bät­tre val

Men vad krävs för att skapa engage­mang? Vår 17-åriga BVD-erfarenhet har sam­lat ihop några tips.

1. Fören­kla i det kom­plexa för att för­ty­dliga det som är mest vik­tigt. Låter enkel och är ofta så svårt.

2. Kat­e­goris­era, rama in, tydlig­gör och förstärk. Men gör det utifrån kun­dens per­spek­tiv och ej det interna i före­tagets per­spek­tiv och organisation.

3. Konkre­tis­era och skapa ett tydligt syfte genom att visu­alis­era. 80 % av alla män­niskor tolkar först i bilder. Utnyt­tja den kraften.

4. Förän­dra lite hela tiden men med fokus på ovanstående, förenkla.

5. Låt det finnas luftighet och tom­rum. Oavsett om det är ord, form eller bild. Mycket finns att läsa i tom­rum­met omkring.

Vi ser idag en trend att fler och fler butiker väl­jer att min­ska i sor­ti­mentet, sortera ur butik­erna och ”rama in” erb­ju­dan­den tydli­gare. En väg vi delar och tror på. Kanske kan jag också i framti­den hitta ett par jeans.

Diana Upp­man

Från How Design Live, Boston

Med cirka fem före­drag i par­al­lella ses­sioner från kl 8.00−20.00 är dagarna lätta att fylla. Kvaliteten är hög, men det är en känsla som lik­nar en musik­fes­ti­val. Ju län­gre du deltar desto kortare tid lyssnar du på det stora utbudet.

Mal­colm Glad­well öpp­nade dagarna under jubel och fort­farande tre dagar senare är det DET före­draget alla pratar om. Kär­nan i hans tema visar sig vara den kärna hela kon­fer­ensen cirkulerar kring: Du måste våga miss­ly­ckas för att göra något rik­tigt bra! Mal­colm frå­gade pub­liken ”Is the cost of fail­ure so high that we have lost our abil­ity to be imaginative?”


Den andra delen hand­lade om att design möjlig­gör ett bät­tre liv för alla. “Men var hit­tar jag design­ers i affärslivet och bland inno­vatörer, frå­gade Mal­colm? Ni behövs där.” Lik­som majoriteten av talare provo­cerar han pub­liken. ” Erkänn att ni blev design­ers för att ni var nyfikna, kreativa och ville förstå män­niskor? Var­för gör då design­ers så mycket slen­tri­an­mäs­sig design?” Var­för dri­ver ni inte nyfiket utveck­lin­gen?” Han exem­pli­fier­ade ankom­sten till en fly­g­plats via flyg. En erfaren­het vi själva upplevde tim­men innan. “Vi lan­dar i en miljö där det inte finns någon nav­iger­ing som hjälper män­niskor var de ska ta vägen. Män­niskor, som uppen­bart inte trivs med sina arbeten, tar emot bakom stora bås och ställer frå­gor du redan fyllt i på ett pap­per. De är inte glada. De är sura, but­tra och tit­tar knappt upp. Hun­dar cirkulerar runt i lokalen och luk­tar på väskor, skor mm. Köerna är långa då admin­is­tra­tio­nen är stor. Över­allt är det kameror. Sam­tidigt som du hör i hög­ta­laren ”Warmly wel­come to Boston”. Kän­ner du dig välkom­men? Vem des­ig­nade den upplevelsen? Var­för gör ni inget?”

Design av upplevelser stod nästa stjärna för, Stan­ley Hainsworth. Efter 20 år som kreativ chef för NIKE och har han arbe­tat med varumärkesför­fly­t­tning för före­tag som Lego, Star­bucks, Adi­das och Pepsi. Nu dri­ver han nu sin egen kreativa byrå, gal­leri, butik…“whatever” Tether. Utan utbild­ning, ingen kun­skap om design men med stor nyfiken­het på livet blir han kreativt ans­varig för Nike. Där star­tar en vild resa att våga göra nytt, våga arbeta över gränserna mel­lan mark­nads­föring, ekonomi, kul­tur, design, konst, dans, musik, veten­skap och allt som kan kop­plas sam­man för  din historia.

Du är den his­to­ria du berät­tar, menar Stan­ley. Låter så självk­lart, men så svårt. Och vilka är då Tether? Jo, en ”Where Story-Driven, Poly­mor­phic Cre­ative Endeav­ors Wear a Full-Service Design and Brand­ing Agency Cha­peau. Inde­pen­dent. Whip Smart. Con­ta­gious”. Jag tror alla gick ut från hans före­drag med känslan ”jag kan, jag vill, allt är möjligt!”. En av de bästa föreläsarna.


Godmorgon Boston. Godmorgon How Design Live och Seth Godin.


Efter en isländsk pilot­strejk och ett dygn förse­nade så är nu BVD äntli­gen på plats för en veckas How Design Live, USAs största designerevent. Över 3000 design­ers och mark­nads­förare är på plats och det är ett pro­gram utöver det van­liga http://​www​.howde​sign​live​.com/.

Först ut på scen ser vi en liten man med stora glasö­gon. Han tit­tar ut över pub­liken och frågar:


- Hur många av er tycker att ni skulle göra ett bät­tre arbete om ni hade modi­gare kun­der, mer pen­gar och en snäl­lare chef?

Många hän­der sträcks upp i luften med stort skratt.

- Bull­shit, dånar det från sce­nen. Tyst­nade föll tungt ner i marken. Bull­shit, dånar det igen. Det är det per­fekta sät­tet att gömma sig bakom sin räd­sla. Du inbil­lar dig att om allt ändrar sig runt dig så kom­mer du arbeta bät­tre. Det är en lögn. Din lögn.

Den lilla man­nen med de stora glasö­go­nen är Seth Godin, för­fattare bakom ett fler­tal böcker inom mark­nads­föring som Pur­ple Cow, All Mar­keters Are Liars och We Are All Weird. Öpp­nin­gen gick på knock-out.

Han berät­tar att det är rep­til­hjär­nan, som spelar oss ett spratt. Den vill att vi ska känna oss säkra och ha kon­troll. Den van­li­gaste räd­slan idag ska­par en ångest. Att ha ångest är att är att uppl­eva ett miss­ly­ckande i för­hand, berättare Seth. Om vi inte hanterar denna och för­bereder oss för ett möjligt miss­ly­ckande, då bör­jar vi skylla ifrån oss. Det gör för ont att möta san­nin­gen. Det är ett försvar, ska­pat av rep­til­hjär­nan, som söker orsaker utan­för oss själva.

Vi måste lära oss att dansa med ångesten, menar Seth Godin. Han söker röt­ter till­baka till skolåldern. I skolan lär vi oss det indus­triella beteen­det. Att lyda och inordna oss. Om vi inte lyder är vi dödens, säger rep­til­hjär­nan till oss. Skolan bidrar till ångest och rädda män­niskor, menar Seth. Och rädda män­niskor skyller på andra. Det finns bara två saker barn behöver lära sig idag, prob­lem­lös­ning och eget ledarskap, fort­sät­ter Seth. Båda egen­skaperna hjälper dem att lösa vilka prob­lem de än ham­nar i och kunna leda sig själv genom olika utmaningar. Detta stärker självförtroendet.

En man från pub­liken frågar:

- Men vi som inte har lärt oss detta i skolan, hur kan vi få ett självförtroende?

Seth skiner upp och svarar:

- If I fail more than you, I win. Du måste våga för­lora. Igen och igen. Då bry­ter du den dåliga cirkeln. Jag är livrädd varje gång jag går upp på en scen. Det är ingen skill­nad om det är 30 eller 3000 per­soner i pub­liken. Jag är livrädd. Men jag har dansat med min räd­sla. Jag vet att jag inte kom­mer att dö. Kanske skäm­mas och göra bort mig. Men jag dör inte.

De vi ofta ser som framgångssagor har ofta dri­vits fram av män­nisko­rna, som har miss­ly­ck­ats, varit sk ”loosers” i andra män­niskors ögon. Men genom att omväx­lande lyckas och miss­ly­ck­ats får de ett självförtroende att utmana sin ångest och räd­sla. Går du aldrig utan­för din bekväm­lighet­szon kom­mer du fastna i din räd­sla och din egna utveck­ling. Det finns inga enkla vägar. Tygla din rep­til­hjärna. Våga testa saker du är obekväm med.

Men jag gis­sar att du är designer, säger Seth. Design­ers är rädda, men efter­som de ofta måste lösa konkreta prob­lem och testa sig fram i sitt arbete har ni design­ers en bät­tre poten­tial att hantera er ångest än många andra yrkesgrup­per. Alla borde tänka som design­ers, ta in insik­ter, lösa prob­lem och testa om prob­le­men var bra nog. De kom­mer garan­terat miss­ly­ckas i bör­jan. Men det är ju en del av processen. Tack Seth, tyst­nade och ångesten är nu häm­tad från gol­vet och kas­tad upp i luften igen.